Flexibel arbetskraft?
Under 1990-talet har nära 700 000 fasta jobb försvunnit från svensk arbetsmarknad. Under samma period har antalet otrygga, tidsbegränsade jobb ökat med nära 100000, enligt Aftonbladet.Behovsanställning: + 160% (Extremt otrygg anställning)
Projektanställning: + 139%
Säsongsanställning: + 36%
Vikariat: - 10% (Den tryggaste(!?) tidsbegränsade anställningsformen)
Som vanligt är det de svagaste grupperna på arbetsmarknaden - de unga och kvinnorna - som drabbas.
Bland LO:s kvinnliga medlemmar mellan 25 och 29 år har var fjärde en tidsbegränsad anställning. Bland män i samma ålder är det var sjunde.
Inom Kommunals avtalsområde är fem procent av medlemmarna timanställda. 1990 var det en procent. Ökningen bidrar sannolikt till att kvaliteten på vården och omsorgen anses ha minskat.
Anders Johansson, generaldirektör Arbetslivsinstitutet, hävdar att siffran för tidsbegränsade anställningar är mycket högre än 14 procent. Han menar att den är minst 25 procent!
Sten Johansson, chef för Fackföreningsrörelsens institut
för ekonomisk forskning:
Det här är beviset för att arbetsmarknaden har utvecklats i
så kallad flexibel riktning på det sätt som arbetsgivarna
och nationalekonomerna har krävt. Denna flexibilitet är också
mycket långtgående.
Anders Johansson, generaldirektör Arbetslivsinstitutet:
En del menar att det här är en koppling till en nedgång i
ekonomin. Men inom forskningen är man överens om att det är
strukturella förändringar på arbetsmarknaden. Det är
ett nytt sätt för företagen att organisera sig.
Hans Karlsson, avtalssekreterare, LO:
Arbetsgivaren använder den anställningsform där arbetsgivaren
löper minst risk. Risken flyttas över på den anställde.
I samma takt ökar otryggheten. De grupper på arbetsmarknaden som
redan har de sämsta villkoren får också de sämsta villkoren.
Detta gäller särskilt unga kvinnor.
- Behövs det mer och större förändringar i anställningstryggheten?
- Är det för svårt att anställa arbetskraft?
- Har fackföreningarna för stor makt?
- Ska vi satsa mer på oss själva?
- Mer av individen i första rummet?
- Skall vi bli ännu mer flexibla?
- Ska vi buga och bocka ännu djupare?
- Räcker det inte nu med maktförskjutningen på arbetsmarknaden?
- Har inte de starka nog makt?
- Tjänar inte toppcheferna tillräckligt?
- Har de inte tillräckligt stora fallskärmar?
- Är inte arbetarnas löner små nog?
- EU, har de inte fått in oss djupt och hårt nog? (Nej visst ja, de har ju EMU kvar!)
Jag bara undrar?
Mad Max 1998-06-06
 |
|
 |
Website:
www.rajaniemi.com © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi |