2000-12-05

Insändare av Carmencita Nilsson, Umeå

Aktivivitetsgarantin - risk finns för ekonomisk och social utslagning

I skenet av att regeringen söker "brukarorganisationernas" medverkan i en handlingsplan mot social utslagning. (se www.socialforum.a.se Nätverkets hemsida) så är det självklart att kravet måste vara ett avskaffande av prop. 1999/2000:139 och AGAN.

Det kan inte vara en tillfällighet att en handlingsplan mot social utslagning uppkommer samtidigt som en handlingsplan för social utslagning snart skall lagstadgas.

Genom prop 1999/2000:139 skall arbetslöshetsdrabbade bli tvingade att acceptera oacceptabla ekonomiska och sociala förhållanden i förhållande till andra medborgare i samhället.

Prop 1999/2000:139 kan nås genom internetadress http://www.regeringen.se Därifrån klickas det på propositioner mm på vänstra sidan, sedan ytterligare en klickning på Propositioner på vänstra sidan, därefter åter igen en klickning på 1999/200 på vänstra sidan. Den nionde propositionen uppifrån är En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring (720K) Proposition 1999/2000:139.

Genom nämnda proposition ovan vill regeringen permanenta ekonomiska och sociala klyftor, detta trots att det också står skrivet på sid 38. Den kraftiga ökningen av arbetslösheten orsakades således inte av ett förändrat beteende hos de arbetslösa. Meningen återfinns under rubriken Syftet med förslaget och första stycket.

Istället anses det, på samma sida och stycke, att Den kraftiga ökning av arbetslösheten i början av 1900-talet orsakades av en starkt fallande efterfrågan i ekonomin beroende på en rad samverkande faktorer som kostnadskriser och misslyckanden främst vad gäller penningpolitiken.

Vidare är det skrivet på sid 40 och första stycket, arbetslöshet kan bero på externa störningar i ekonomin eller på misslyckanden i den ekonomiska politiken som enskilda inte kan råda över. Trots denna inställning eller kanske just därför skall inget förtroende eller vuxet ansvar läggas på arbetssökande människor utan de skall likt tamboskap övervakas och kontrolleras. Således införs nya lagparagrafer och myndighet för den funktionen.

Ändringar i lagen samt ny övervakande myndighet

Paragrafer har utarbetats som uttryckligen säger att arbetssökande människor mister rätt till ersättning vid arbetslöshet om handläggare på arbetsförmedlingarna uppfattar arbetssökande människor som trilskna. Handläggare anses kunna avgöra att en arbetssökande människa genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. 43, 45a och 46 §§ på sid 12, 13 och 14 i prop 1999/200:139.

Vidare kan dagpenningen även till en del avstängas för arbetssökande människor om de uppfattas som om de motsätter sig förnedrande tvångsarbete genom uttrycklig handling. Avstängning av dagpenningen kan då ske med 25 % under 40 ersättningsdagar eller 50 % under ytterligare 40 ersättningsdagar innan arbetslösa människor blir helt avstängda. 45, 45a §§, sid 12 14. En arbetssökande människa kan också utförsäkras om han/hon inte medverkar till att upprätta en handlingsplan med handläggaren på arbetsförmedlingen, detta enligt § 9 sid 6. Ersättningsperioden vid arbetslöshet (efter minst 12 månaders ordinarie arbete) blir 300 dagar och kan inte förnyas genom en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. § 22, sid 10.

I propositionen enligt ovan påpekas vid flera tillfällen att ett nära samarbete mellan alla arbetsförmedlingarna i landet och arbetslöshetskassorna skall stärkas men även att en ny övervakningsmyndighet skall tillsättas. På sid 42 under rubriken Vilka förändringar behövs? och underrubrik Rättsäkerheten föreslås under de sista att-satserna:

- att arbetsförmedlarnas roll att stödja de arbetslösa tydliggörs bl.a. genom att rapporter om avvisat arbete rutinmässigt överlämnas till arbetslöshetskassorna för utredning och beslut, samt

- att tillsynen över arbetsförmedlingarna och arbetslöshetskassorna stärks.

Övervakningsmyndigheten nämns också på sid 84 inom fyrkanten överst på sidan:

Regeringen kommer att utreda utformningen av och arbetsuppgifterna för en från Arbetsmarknadsverket fristående myndighet som skall utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och över arbetsförmedlingens arbete med frågor som rör arbetslöshetsersättningen. Både arbetande och arbetssökande omfattas av lagens restriktion

Alla, både arbetande och arbetssökande människor omfattas av lagens restriktion. Det skall, enligt makthavares vilja, finnas en för dem giltig anledning till att människor
slutar sina arbeten. På sid 57 och sista stycket står:

vad som utgör en giltig anledning för att sluta ett arbete på egen begäran är restriktiv. Vad som främst godkänns är dokumenterade hälsoskäl. Även andra situationer godkänns, såsom då arbetstagaren har valt att sluta på grund av mobbning eller någon annan liknande behandling, om de är dokumenterade eller kan styrkas på annat sätt.

Vidare skall arbetssökande människor vara villiga att ta, vad makthavare kallar, lämpligt arbete. Kravet infaller för arbetssökande människor som inte har rätt att erhålla arbeten som de är utbildade för. Den rätten försvinner om de inte har fått arbete inom 100 ersättningsdagar i en ersättningsperiod. Se sid 52 inom fyrkanten överst på sidan.

På sid 97 under rubriken Tydliga regler, första stycket står:

Reglerna för lämpligt arbete innebär att den arbetssökande kan tvingas pendla varje dag, veckopendla, flytta, byta yrke och sänka sin lön.

Yttrandefriheten kränks och risk finns för ekonomisk och social utslagning. Arbetssökande människors yttrandefrihet försvinner genom den ovan nämnda lagändringen dvs. grundlagen om yttrandefrihet gäller inte längre de arbetssökande människorna. Inte endast yttrandefriheten är i farozonen för arbetssökande människor utan även en stor risk finns för social och ekonomisk utslagning.

Högst och lägst arbetslöshetsersättning varierar med utgångspunkt från lön. Högst är idag 580 kronor dagen före skatt under 20 dagar i månaden. Beloppet efter skatt kan på ett ungefär liknas vid tidigare socialbidrag. För människor med lägre ersättning kan det bli svårt att klara utav överlevnaden utan att söka försörjningsstöd på socialkontoren. Som försörjningsstödstagare får de inget äga och försätts därmed i tvingande oacceptabla ekonomiska och sociala förhållanden, kanske år efter år efter år.

Vad som kommer att hända människor som drabbas av ovan nämnda lagändring är fortfarande ett frågetecken. Får de lov att gå till socialkontoren för sin fattiga överlevnads skull eller?

Carmencita Nilsson
Umeå