I dag utkommer kommittén Välfärdsboksluts fjärde forskarantologi Välfärd och försörjning. I den behandlas frågor om inkomsternas fördelning, inkomststödens förändringar och hur behoven av socialbidrag utvecklats under 1990-talet. Redaktör för volymen är Åke Bergmark från kommittén Välfärdsbokslut, men varje medverkande författare ansvarar själv för de analyser, tolkningar och slutsatser som presenteras.
Kjell Jansson beskriver den kraftiga inkomstminskningen för de svenska
hushållen under decenniets första hälft, vilka grupper som
haft den mest ogynnsamma utvecklingen samt hur inkomstspridningen ökat.
Nedgången i den svenska ekonomin satte tydliga avtryck i de flesta människors
inkomster, men ungdomar, ensamstående med barn och
flerbarnsfamiljer framstår som de stora förlorargrupperna under
perioden. Noterbart är också att inkomstskillnaderna i landet ökade
mer under den senare, samhällsekonomiskt mer gynnsamma, delen av årtiondet.
Joakim Palme gör en genomgång av den omfattande mängd förändringar,
i huvudsak i form av neddragningar, som regelsystemen för inkomststöd
genomgått under 1990-talet. I kapitlet beskrivs hur ersättningsnivåerna
har sänkts och hur kvalifikationskraven gjorts mer strikta på en
rad områden. Även om generositeten i systemen ökat något
under decenniets sista år, så konstaterar Palme att många
förmåner vid slutet av 1990-talet utgår med lägre nivåer
än i dess början. Något modellskifte kan man dock knappast
tala om.
Åke Bergmark gör en översikt över de samlade kunskaperna
om socialbidragens utveckling under det gångna decenniet: mönstren
i stort, vilka grupper som drabbats, sambanden med socialförsäkringssystemets
utformning och hur praxis i bidragsgivningen förändrats. Ökningen
av socialbidragstagandet under 1990-talet var utan historisk motsvarighet
i vårt land och merparten av denna ökning kan direkt föras
tillbaka på den ökade arbetslösheten. Grupper som sökte
tillträde på arbetsmarknaden när denna genomgick sina mest
ogynnsamma faser var också de som drabbades hårdast framförallt
då ungdomar och nyanlända invandrare.
Tapio Salonen redogör för hur ungdomars levnadsvillkor utvecklats
under 1990-talet. I hans bidrag framgår hur hårt drabbad ungdomsgruppen
varit när det gäller sådant som arbetslöshet, socialbidragstagande
och ekonomisk fattigdom. För första gången under efterkrigstiden
uppstod en situation där nya ungdomskullar inte fick det bättre
än tidigare ungdomsgenerationer. Av Salonens kapitel framgår hur
steget ut i vuxenlivet allvarligt försvårades av den negativa utvecklingen
av den svenska samhällsekonomin och arbetsmarknaden.
Håkan Johansson beskriver hur regelverk och åtgärdssystem
förändrats på ett sätt som gjort att ungdomars rätt
till socialbidrag begränsats markant under decenniet. Generellt sett
kom ungdomar att särskiljas från övriga socialbidragstagare
och kraven som riktades mot dem ökade mer än för andra grupper.
Sitt mest konkreta uttryck fick denna utveckling i den nya socialtjänstlag
som infördes 1998, där ungdomar definieras som en särskild
grupp, med skyldigheter som avviker från andra bidragstagares.
Genom att kommunerna tog ansvar för en allt större del den aktiva arbetsmarknadspolitiken uppstod också en allt tydligare koppling mellan rätten till bidrag och skyldigheten att arbeta.
Den tryckta rapporten beställs från Fritzes, Kundtjänst, 106 47 Stockholm. Fax: 08-690 91 91, tfn: 08-690 91 90, e-post:www.fritzes.se