Insändare: Bertil Ekendahl
Den
som är arbetslös har svårt att följa förändringarna
i arbetslöshetsförsäkringen men får hjälp av arbetsförmedlingar
och a-kassor. För utomstående är det säkert obegripligt
varför reglerna ska omarbetas hela tiden.
Arbetslöshetsförsäkring (ALF) blev lag 1974 och omtryckt 1991 men först under 1995 och 1996 gjordes stora förändringar som även resulterade i beslutade lagar som aldrig fick träda i kraft. Vi har kallat perioden "slaget om lagen" och hot om utförsäkring.
Förändringsarbetet resulterade i en ny "Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring" som idag åter ska förändras.
Förändringarna från 1995 till de nyligen presenterade förslagen innebär hela tiden en skärpning av reglerna i a-kassan. Rätten till beredskapsarbete är borta och rätten till att fritt välja sysselsättning liknar alltmer ett arbetstvång eller arbetsplikt för att erhålla den a-kassa som har funnits som en arbetslöshetsförsäkring.
"JA till arbete" och att man ska kunna försörja sig med riktiga anställningar borde vara en självklarhet likaväl som en skälig levnadsnivå då lämpligt arbete inte kan erhållas eller skapas.
För att förstå hur villkoren för ersättning har förändrats kan vi titta på reglerna för rätten till ersättning.
Den sökande kan stängas av från ersättning genom att
1) lämna sitt arbete
2) avvisas från arbete
3) avvisa erbjudande och
4) agera så att ett erbjudande inte kommer till stånd.
Numera tillämpas samma regler oberoende om det gäller arbete, åtgärd eller enligt 9 § som anger rätten till ersättning. Arbetstiden/åtgärdstiden kan gälla högst 5 dagar, mer än 5 och högst 10 dagar eller mer än 10 dagar.
1993 blev avstängningen 5, 10 respektive 20 dagar med "maximal" avstängningstid 14, 28 respektive 56 dagar.
1996 blev avstängningen enligt 1) 10, 20 respektive 45 dagar med "max" 28, 56 respektive 112 dagar medan "max" för punkt 2-4) blev 56, 112 respektive 168 dagar.
1998 blev avstängningen enligt 1) densamma som 1996 medan punkt 2-4) 20, 40 respektive 60 dagar medan den "maximala" avstängningen motsvarade 1996-års värden.
Om avstängning skedde vid upprepade tillfällen blev avstängningen ett nytt arbetsvillkor.
1993 blev avstängningen tills ett nytt arbetsvillkor om 20 dagar hade uppfyllts.
1996 blev avstängningen minst 130 dagar och tills ett nytt arbetsvillkor om 80 dagar uppfyllts.
1998 gäller avstängningen även åtgärder och tills ett nytt arbetsvillkor om 80 dagar uppfyllts.
När antalet ifrågasatta ersättningsrätter har minskat kraftigt under senare år så vill regeringen införa effektivare sanktioner för nedsättning av ersättningen.
Enligt punkt 3-4) ovan kan först ersättningen sättas ned med 25% under 40 dagar och därefter med 50% under ytterligare 40 dagar för att en tredje gång sluta med avstängning. Eftersom en åtgärd inte längre kvalificerar för en ny ersättningsperiod blir kravet på ett helt nytt arbetsvillkor om 6 månaders arbete liktydig med utförsäkring.
Rätten till beredskapsarbete eller åtgärd är helt borta och antalet ersättningsperioder blir begränsat till två stycken om 300 dagar.
Aktivitetsgarantin har kommit för att dölja den bortre parentesen. I "slaget om lagen" (lag 1996:871) beslutade den socialdemokratiska regeringen om en "bortre parentes" som sedan inte blev införd.
Idag sker utförsäkringen som en individuell ättestupa. Det finns numera bara "ett enkelspår in i röken" där den arbetslöse försvinner.
Att upprätta en handlingsplan har funnits under hela 90-talet. Handlingsplanen blir ett påtvingat kontrakt där kraven och ansvaret helt placeras på den arbetslöse individen. Bryter den arbetslöse mot "kontraktet" eller reglerna i a-kassan döms den arbetslöse utan rättegång.
Rättstrygghet för den arbetslöse saknas medan frågan om en fristående tillsynsmyndighet (arbetspliktsverket?) kommer att utredas. Arbetslösas krav på en arbetslöshetsombudsman fanns redan 1993.
Den öppna arbetslösheten "försvinner" under 4% när aktivitetsgarantin (AGAN) innehåller jobbsökargrupper, arbetskraftspooler och åtgärdsarbeten med eller utan anställningsstöd.
När AMS regler om "lämpligt arbete" träder i kraft kan bl.a. kommunerna lösa sina behov av billig arbetskraft. Den tidigare modellen med "Kalmarjobb" med "Strängnäsbetalning" har återuppstått.
För flera år sedan varnade vi för att arbetslösa genom samhällskontrakt blir livegna kommunala statare i den tredje sektorn och att de styrande i Sverige skickar arbetslösa till tvångsarbete i kommunala arbetsläger med svältlöner.
Min yttrandefrihet kan nu tolkas som att jag utan att uttryckligen har avvisat AGAN ändå genom mitt uppträdande uppenbarligen vållat att AGAN inte kommit till stånd. (Se lagförslaget § 45a.)
När regeringen presenterar förslagen under paroller som
"Sänkta krav på arbetslösa"
Bertil Ekendahl
Partiledare,
Arbetslösas Parti