2000-12-13

Artikel av justitieminister Thomas Bodström:

Ett privilegium och en utmaning att få stödja brottsoffer

Publicerad i tidningen Brottsoffer Nr 5 2000-12-11

Att bli utsatta för brott är utan tvivel en traumatisk händelse, speciellt för den som utsätts för våldsbrott. I min tidigare verksamhet som advokat har jag haft många tillfällen till att fundera över hur det stöd som brottsoffren erbjuds fungerar, eller borde fungera. Som justitieminister har jag nu möjlighet att på ett helt annat sätt än tidigare verka för att stärka brottsoffrens ställning. Att utforma och leda ett sådant arbete är ett privilegium och en stor utmaning.

En av rättsväsendets viktigaste uppgifter är att så långt möjligt förhindra att människor utsätts för brott. Men det kommer trots allt ändå att ske. Då är det för mig en självklarhet att samhället på ett professionellt och effektivt sätt måste stödja dem som fallit offer för brott. De senaste decennierna har också stödet för brottsoffer förbättrats såväl i Sverige som i många andra länder i världen. Men ännu återstår mycket att göra.

Lagstiftningen i vårt land har successivt stärkts och bland de senaste åtgärderna kan nämnas lagen om särskild företrädare för barn och regleringen av brottsoffers ansvar för rättegångskostnader. Inom Justitiedepartementet pågår arbete med en proposition som ska innehålla åtgärder som ytterligare ska stärka brottsoffrens ställning. Jag håller nu på att sätta mig in i detta arbete, som bland annat gäller utökad rätt till målsägandebiträde och kurativt inriktade stödpersoner vid sidan av målsägandebiträdet. Vi måste också öka skyddet för kvinnor som utsatts för brott av närstående män. Utgångspunkten är att åtgärder som ska skydda kvinnan inte inskränker hennes rörelsefrihet och inkräktar på hennes integritet, så som nu är fallet. Det är de män som begår brott vars rörelsefrihet ska begränsas. Under våren planerar vi från Justitiedepartementet att presentera förslag på detta område.

Lagstiftningsåtgärder som stöd till brottsoffer är självklart centrala, men de är inte tillräckliga. Också det personliga bemötandet av brottsoffren måste förbättras. Det gäller självklart dem som i sin yrkesutövning möter personer som utsatts för brott, oavsett om det är som företrädare för rättsväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten eller försäkringsbolag. Men det gäller också oss alla som samhällsmedborgare och medmänniskor. Behovet av ökad utbildning är påtagligt. De som arbetar vid våra myndigheter måste få den kunskap som de behöver för att ge brottsdrabbade personer relevant information och stöd - och detta på sådant sätt att man inte utsätter brottsoffer för ytterligare kränkningar. Men också samarbetet mellan myndigheter och de ideella brottsofferorganisationerna behöver stärkas. Eftersom stöd till brottsoffer till så stor del handlar om medmänsklighet och humanism är det självklart att de ideella organisationerna även i fortsättningen har en viktig roll att spela.
Min ambition är att så småningom kunna presentera en samlad strategi för det fortsatta arbetet med att stödja brottsoffer. Detta ska jag med glädje återkomma till vid senare tillfälle.

Thomas Bodström
Justitieminister