Under
den senaste veckan har regeringen och socialdemokratin genom olika medier
försökt lansera sig som segrare, eller åtminstone som framgångsrika
i kampen mot massarbetslösheten. Segerfanfarerna skallar för att
man påstår sig ha uppfyllt löftet om halverad öppen
arbetslöshet till 4 procent i år.
Detta är inte sant, men den saken är ändå relativt oviktig. Det rör sig mest om justerade definitioner.
Det som däremot är väsentligt är hur många av dem som behöver arbete för sin försörjning som får denna försörjning tryggad genom anställning och lön enligt normala lagar och kollektivavtal.
Om vi tittar i tabellerna visar det sig att antalet arbetslösa har minskat med 104 600 mellan 1996 och 1999 - den senaste helårssiffran.
Vad har då hänt med dessa? Har de fått anställning?
Kanske en del. Antalet anställda ökade med 106 300 under just den perioden.
Om vi däremot ser till hur många som hade anställning före massarbetslösheten - 1990 - så fattas det faktiskt trots denna förbättring 438 500 jobb. Dessutom har befolkningen i arbetsför ålder ökat med närmare 184 000 sedan dess. Att regeringen i detta läge slår sig för bröstet för att man lyckats frisera den redovisade arbetslöshetssiffran till 4 procent är ett problem för regeringens - och statistikernas - trovärdighet.
Tyvärr finns risken att segerfanfarerna ändå överröstar klagomålen från de flera hundra tusen som bara har fortsatt arbetslöshet att se fram mot, trots att socialdemokratin och regeringen "gått i mål".
Fred Torssander
(2000-11-21)
Riddarhyttan