Tisdag 1999-10-12
Insändare till Klarspråk i radions P1

Svar på fredagens replik på min första insändare om ”Färre med bidrag, fler med jobb”

För att reda ut begreppen en aning:
Det här förslaget är ju tyvärr bara ett försök att komma tillrätta med symptomen från det egentliga problemet, som är att det inte finns arbete åt alla och att det finns en bortre parentes. Genom att låta människor bli utförsäkrade, har ju staten faktiskt lämpat över kostnaden för arbetslösheten på kommunerna, och det är helt fel, för det är och ska vara en statlig angelägenhet.

Men om inga fler tillåts bli utfösäkrade, så kan detta förslag bli en hjälp för långtidsarbetslösa att komma tillbaks i arbetslivet.

”Utvecklingsgarantin” ska gälla socialbidragstagare som har gått på socialbidrag i sex månader eller mer, på grund av arbetsmarknadsskäl. Vid särskilda skäl kan utvecklingsgarantin också omfatta långtidsarbetslösa med a-kassa, som provat på många olika åtgärder utan att komma in på arbetsmarknaden. Människor med andra problem omfattas inte av detta förslag.

Och som jag sa i min första insändare så stödjer jag förslaget i stort, det vill säga med vissa reservationer. Men till skillnad från Nordqvist, som förkastar hela förslaget anser jag att det man är kritisk emot, går fortfarande att ändra på, för detta är ju än så länge bara ett förslag!

Exempelvis så tycker jag att åtgärden ska kvalificera till a-kassa, och om människor med a-kassa deltar i projektet så ska det kvalificera för en ny ersättningsperiod.
Dessutom anser jag att den ekonomiska ersättningen ska vara högre. I förslaget anser man att praktikanordnaren ska betala ett sådant pris så att undanträngningseffekterna minimeras, men jag anser också att en del av dessa pengar bör komma den arbetslöse till godo.
Ett frågetecken som dock måste rätas ut är att man tycks ta för givet att en åtgärd ska leda till ett arbete eller vidare utbildning, men vad händer om det inte gör det!?

Det som jag tycker är possitivt i är till exempel att:
Hänsyn ska tas till olikheter i olika delar av landet. Åtgärden ska ta hänsyn till individens förutsättningar, önskemål och behov m.m.

Till sist:
Utbildnings- och kunskapskraven på arbetsmarknaden idag blir bara högre. Vi som är långtidsarbetslösa med eller utan a-kassa måste få konkret hjälp, inte bara käcka paroller.

Och vill man delta i politiken så måste man göra kompromisser, man kan inte få ALLT. Nejsägeri leder ingenstans, för till sist är det ingen som bryr sig om ens åsikter.

Med vänliga hälsningar
Therese Rajaniemi Hofors

 

	Website: www.rajaniemi.com    © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi