w w w . R a j a n i e m i . c o m

Vi har råd att vänta

Dessa frågor vill jag ha svar på, innan jag tar ställning till om Sverige ska gå med i EMU:
  1. Är det viktigt för Sverige att kunna föra en egen penningpolitik?
  2. Leder EMU till ett Europas förenta stater, där skatter, välfärdssystem och fördelningspolitik i allt högre grad bestäms gemensamt i Bryssel?
  3. Måste vi betala ett politiskt eller ekonomiskt pris för att stå utanför valutaunionen?

Sveriges ekonomi är stark. Vi har råd att vänta med vårt ställningstagande. Och vi har en överenskommelse med EU om denna rätt att vänta.

Genom att följa utvecklingen inom EMU framöver kan vi få en klarare uppfattning om vad som är bäst för Sverige.

Redan fyra månader efter EMU:s tillkomst har diskussionen om EMU:s framtid tagit nya vändningar i utländska medier:

Här i Sverige sa Riksbankschefen nyligen att han inte längre kan se något ekonomiskt pris för Sverige att stå utanför EMU. Våra ekonomiska fundamenta är starkare än EMU-ländernas. Diskussionen fördjupas och blir mer sofistikerad. Beslutsunderlaget förbättras avsevärt dag för dag. Gamla sanningar visar sig felaktiga. Nya aspekter belyses. Det går betydligt snabbare än jag hade trott, det måste jag erkänna och välkomna.

Vi har en spännande tid av analys och avvägningar framför oss, i denna för Sverige så betydelsefulla fråga. Trots det vägrar viktiga opinionsbildare att se EMU-frågan i det vida perspektiv den förtjänar. Jag kan inte, som Företagarnas riksorganisation (Aftonbladet Debatt 10/4), reducera EMU-medlemskapet till enbart en handelspolitisk fråga, även om det skulle göra ett beslut så mycket lättare. Jag kan inte heller, som Safs talesmän (Aftonbladet Debatt 4/4), dra slutsatsen att EMU-medlemskap måste vara bra för oss, bara därför att det finns andra regeringar som tycker det är bra för dem.

Som intresseorganisation kanske man kan kosta på sig att ha skygglappar. Som ansvarig politiker duger inte det när frågan om Sveriges penningpolitiska förutsättningar det närmaste seklet ska avgöras.

Leif Pagrotsky
handelsminister
 


Vi har inte råd med tomma ord

Pierre Schori och Lena Hjelm-Wallén skriver om socialdemokraternas politik inför valet till EU-parlamentet (Aftonbladet Debatt 23 april). Artikeln vimlar av allmänt hållna formuleringar men det är ont om konkreta besked.

De svåra frågorna om EU:s framtid som ska avgöras under de närmaste åren undviks helt. Dit hör EMU, överstatlig skattepolitik, planerna på ett gemensamt försvar och maktfrågorna mellan medlemsländerna. Socialdemokraterna tycks inte vilja diskutera de avgörande frågorna om EU:s framtid. Åtminstone inte före valet i juni.  Skulle Schori och Hjelm-Wallén verkligen säga sanningen om hur deras parti agerar i EU-parlamentet så skulle det vara omöjligt att hålla uppe skenet av stora motsättningar mellan dem och högern. Faktum är att socialdemokrater och höger är överens om det mesta på EU-nivå. Unionens makt ska öka på medlemsländernas bekostnad. Utvecklingen av ett gemensamt EU-försvar ska fortsätta. EMU-politiken där inflationsbekämpningen alltid är viktigare än kampen mot arbetslösheten är man också överens om. EMU är inte demokratins redskap för att tygla marknaden utan är snarare marknadens redskap för att tygla demokratin. Oftast röstar socialdemokraterna och högern lika i de avgörande frågorna i parlamentet. Därför blir försöket att damma av högerspöket inför valet så tamt. Därför angriper socialdemokraterna i stället vänsterpartiet som står för en annan politik.

Talet om en politik för att öka sysselsättningen består av samma tomma formuleringar som vi hört de senaste åren.  Men även Schori och Hjelm-Wallén vet naturligtvis att EMU binder oss vid en politik som har andra huvudmål än att få folk i arbete. Utöver en samordnad ekonomisk expansion, som EMU hindrar, så ligger nyckeln till att bekämpa arbetslösheten här hemma. Det handlar om utbildning, en annan budgetpolitik, om en starkare offentlig sektor, om en bra småföretagarpolitik och om arbetstidsförkortning. Det är tydligen lättare att i allmänna ordalag prata om sysselsättning i Bryssel än att göra något åt arbetslösheten här hemma.  På samma sätt framstår retoriken om EU som fredsprojekt som tomma ord. Inom EU dominerar ett antal Natoländer.  Sveriges möjlighet att spela en självständig roll och att hävda FN gentemot Nato minskar i samma takt som EU tar över vår utrikespolitik.

Faktum är att EU i snabb takt är på väg att omvandlas till en förbundsstat. Den tyska utrikesministern talade i EU-parlamentet om att det nu är dags för en konstitution för EU. Den av socialisterna föreslagna ordföranden i kommissionen, Romano Prodi, talar också klarspråk.  Gemensam skattepolitik, EU-försvar och neddragningar i offentlig sektor är viktiga punkter på hans program. Han jämför öppet EU med USA. Målet är en EU-stat.  Så länge som Sverige är en del av EU arbetar vänsterpartiet för att göra unionen bättre. Framför allt måste EU bli mer demokratiskt. Vi arbetar också för att göra politiken bättre för miljön, för löntagarna, för kvinnorna och för flyktingarna. Men samtidigt säger vi konsekvent nej till att ge EU mer makt. Det skiljer oss i grunden från socialdemokraterna som okritiskt bejakar EU-makten. Vi vågar säga nej och vara obekväma. Det visades inte minst i turerna kring EU-kommissionens avgång. Vi röstade för att avsätta den, de svenska socialdemokraterna för att skydda den.

EU-kritikerna behövs i Bryssel. Men kritikerna är i stort sett bortrensade från socialdemokraternas lista. Kvar finns de som är lojala med EU. För den som vill ha vänsterpolitik och EU-kritik finns bara ett alternativ den 13 juni, vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt
EU-parlamentariker (v)