Ett inlägg från Carmencita Nilsson, Umeå

Vilken samhällelig roll har "arbetssökande"?

Makthavare har haft en särskild uppfattning om sig själva och sin roll i samhället under historien och en annan särskild uppfattning angående icke makthavare. Uppfattningarna har stått i motsatsförhållande till varandra. Makthavare uppfattar icke makthavare som objekt åt sig och den ekonomi de förespråkar. Av den anledningen har makthavare under historieepokerna både försökt att frigöra arbetskraft åt sig men även under vissa perioder förbättrat icke makthavares levnadsvillkor, i syfte att öka folkflertalet och få många arbetande händer.

Nedan ges endast några exempel:

• År 1686 kom en legostadga som inskränkte bönders möjlighet att ha ett obegränsat antal drängar i sin näring. 1723 kom en ny legostadga där samma sak gällde pigorna. Drygt ett decennium senare år 1739 hindrades bönderna att ha mer än en vuxen eller arbetsför son och dotter i hushållet, enligt tjänstehjonstadgan.
  
• En legostadga för att öka nativiteten genomfördes 1770. Genom den slapp fattiga gifta årstjänst-tvång om de hade rum eller bodde hos någon. De behövde inte som tidigare, själva äga jord och hus för att slippa årstjänst. Fattiga fick också premier (bidrag) för barn som de födde.
  
• Lagarna både ökade befolkningen och frigjorde arbetskraft på landsbygden. Böndernas barn tvingades, genom lagarna, ut på vandring till de platser som makthavare ansåg att de skulle söka sig till.
  
• Bettleriet som var tillåten tiggeri och senare även icke tillåten tiggeri var mycket utbrett i Sverige ända in på 1800-talet då det vandrande folket kallades för lösdrivare av makthavare. De som ställt till med så att icke makthavare blev "lösa" och många.

1600-talet

Kungen var den högste makthavaren under århundradet. Hans maktmöjligheter ansågs komma från gud och Sveriges konung Gustav II Adolf var enväldig och suverän. Kungen men även aristokratin uppfattade sig ha ett högre förnuft i förhållande till folket. De menade att det var Guds mening med över- och undersåte.

Folket var oförnuftigt och känslomässigt samt ansågs stå nära naturen liksom barn ansågs göra det varför både folk och barn behövde uppfostras av dem som visste bättre. Kyrkans män fick ansvara för uppfostrande religiös påverkan.
Under århundradet började makthavare i Sverige att på ett strategiskt sätt styra landet. Det blev viktigt att satsa på produktion i stor skala.

Mer arbetskraft behövdes både på de större jordbruken, som i första hand ägdes av adeln och i tvångsarbetshusen som började att byggas. Staten skulle ta ansvar för teknisk utveckling av olika manufakturer och arbetarnas löner skulle enbart räcka till nödtorft. Tillverkning av olika varor i landet skulle öka sysselsättning, välstånd och minska import av olika varor. Vidare skulle högre sysselsättning ge möjlighet till att handelsbalans och växelkurs förbättrades.

Barn har innan de blev obligatoriska skolbarn på 1800-talet uppfattats som arbetskraft i familjerna. Under 1600-talet ansåg makthavare att barn också kunde vara arbetskraft åt staten och samhället. De kunde bli en samhällelig investering.

Ett barnhus planerades, byggdes och stod klart i Stockholm år 1638. Det ansågs behövas dels för inhemsk produktion av varor till de många krigen kungen förde dels för utbildning i hantverk till barn som skulle kunna föra kunskapen vidare i landet efter det att de godkänts som gesäller, mästersvenner eller mästare. Både föräldralösa tiggarbarn och barn som föräldrarna ville ha placerade där togs in på institutionen. Det gällde exempelvis barn som föräldrar kunde uppfatta som svårfostrade. På barnhuset skulle barnen få lära sig disciplin och uppfostras i "Herrans tukt och förmaning". Därmed skulle barnen hindras från tiggeri och lättja men också upptuktas till att vara en grundval för en välbeställd statsstyrelse.

Förutom barnhuset upprättades också en privat manufakturproduktion i Stockholm som kallades för Barnängen. Tiggarbarn togs till Barnängen av politibetjänte som var anställda inom Politikollegium vilken var den tidens polisorganisation. Om barnen blev sjuka slängdes de ut från arbetsinrättningen men kunde få återkomma när de hade blivit friska igen. Även vuxna tiggare kom till tvångsarbetshus. Tidstjuvar, som tiggarna kallades för, kom som exempel till tukthus och fästning.

1700-talet

Enväldet fick genom parlamentsbeslut ge vika för ståndsiksdagen som bestod av adel, präster, borgare och bönder. De nya makthavarna såg sig som kulturvarelser, en moralisk, kollektiv familjekropp som kunde sluta kontrakt med varandra. De var också "herdar" som skulle leda "fåren". Folket, "fåren", ansågs liksom tidigare vara en okultiverad massa som var opålitligt. Det behövde därför behärskas och disciplineras av dem som visste bättre. Tiggarfolket, försvarslösa som de då kallades för, uppfattades som lata och själva skyldiga till sin olycka. Kyrkans män skulle liksom tidigare ge folket en uppfostrande religiös påverkan.

Under århundradet gav en liberal ekonomisk syn sig till känna. Makthavare ville stärka merkantilismen och handeln skulle stimuleras så att exportöverskott uppstod. Staten skulle fortsätta att ta initiativ när det gällde att utveckla industri och att öka landets konkurrenskraft gentemot utlandet. Arbetskraften skulle vara större än efterfrågan på den var så att lönenivån kunde pressas ner.

Under århundradet byggdes ytterligare institutioner för föräldralösa barn. Nämnas kan Frimurare barnhuset som drevs i filantropisk regi och Politibarnhuset som drevs i kommunal regi i Stockholm. Makthavares vilja var att dels rädda späda barn som hade blivit födda utom äktenskapet till livet att dels försäkra landet om framtida arbetskraft. Många arbetande händer skulle ge billig arbetskraft och en rik nation. Försvarslösa kunde som tidigare komma till tukthus och fästning. Institutioner som upprättades i huvudstaden för att tillvarata och stänga in försvarslösa var som exempel arbetshus, tvångsarbetshus, spinnhus och fabriker.

1800-talet

Ståndsriksdagen fick ge vika för folkrepresentation. Ett mer utvecklat och centraliserat styre genom byråkrati ansågs behövas men också större lokala maktbefogenheter inom länen och kommunerna. Idén om den starka staten som vuxit fram skulle förverkligas. Folket började av makthavare att uppfattas som en klass för sig, arbetarklassen. Den skulle vara en arbetande och tjänande klass men behövde som sådan förädlas och lyftas. Uppgiften skulle falla på kvinnor från borgarklassen. Genom deras "känslomässiga ädelhet och goda ideologi" skulle konflikter som började att göra sig gällande mellan makthavare och icke makthavare dämpas. Hatet från de förtryckta skulle på så sätt inte behöva hota samhällets fredliga utveckling.

Under århundradet började makthavare att bli medvetna om kapitalismens baksida såsom sysslolöshet, okunnighet, brottslighet, misär etc. Hög- och lågkonjunkturer observerades och ekonomiska samarbets- eller samförståndstankar mellan makthavare började att ta form. Annars behöll de tanken om att arbetarnas löner skulle hållas nere med tanke på samhällelig vinst.

Manufakturproduktionen från 1600-talet hade utvecklats till industriproduktion. Den var både mer mekaniserad och en svårare miljö för barn att arbeta i mot tidigare. År 1842 infördes allmän skolplikt. I skolan fick barn förutom att lära sig vissa ämnen också bli sysselsatta och uppfostrade. Barn ansågs kunna anpassas till samhällets normer och värderingar genom internalisering. Skolorna skulle på viktiga punkter överta familjens uppfostraruppgift. Barnhuset kallades för Allmänna barnhuset efter det att det sammanslagits med Politibarnhuset. Allmänna barnhuset blev en upptagningsanstalt. Det innebar att barnen inte skulle stanna för länge på institutionen utan försörjas utanför denna. Ogifta mammor fick under århundradet lämna sina barn till Allmänna barnhuset i Stockholm som fött av okänd moder. Många barn föddes av ogifta mödrar som inte kunde ta hand om dem. I systemet var kvinnorna underordnade i familjen och fick därmed inte ha ansvar för en familj. Varken som ekonomisk eller juridisk person.

Barnen kom istället till fosterföräldrar som fick en liten ekonomisk ersättning för dem. Ogiftas barn placerades huvudsakligen i fosterhem inom jordbruket där de skulle användas som arbetskraft. Fosterföräldrarna blev också informerade om nödvändigheten av att barnen undervisades i kristendom. Dessutom skulle fosterföräldrarna väl vårda, föda och klä dem. Barnen å sin sida som fick med sig en uppsättning kläder till fosterhemmen skulle vara skyldiga att lyda fosterföräldrarna och vara tacksamma i fosterhemmen. De var också skyldiga att utföra det arbete som kunde krävdes av dem.

Ytterligare nya institutioner upprättades i Stockholm för att stänga in, tillvarata och hjälpa lösdrivare, som tiggare då kallades för. De hade blivit så många att de blev ett problem för huvudstaden. Förutom arbetshus, spinnhus, tvångsarbetshus och fabriker uppfördes också försörjningshus, uppfostringsinrättningar, försörjnings- och arbetsinrättningar, fattighus, fattighärbärgen, natthärbärgen, enskilda stiftelser och barmhärtighetsverk för att bara nämna några exempel.

1900-talet

Folkrepresentation genom olika politiska ideologiska partier har varit utmärkande för århundradet. Makthavare har menat att folket skulle få ekonomisk trygghet och politisk makt genom partival. Problemet med hög- och lågkonjunktur lärde sig makthavare att hantera under industrialismens tid men även en relativ ekonomisk jämvikt och jämlikhet genom progressiv skatt och transfereringar. Sverige blev också en välfärdsstat med en utbyggd offentlig sektor.

Vuxna och barn påverkades att internalisera makthavares normer och värderingar genom högre utbildning och genom grundskolan men även genom politisk propaganda inte minst genom att massmedia fick stor plats som påverkare också när det gällde att förströ folket.

Måste det vara så`?

Nu i början av år 2000 har industrialismen tillåtits flytta österut i världen och välfärdsstaten håller på att "monteras ner", om det inte redan har gjorts. Sverige har gått med i EU och en annan ekonomisk och teknisk tid håller på att växa fram. Strategier för att öka skillnaden mellan rika och fattiga har utarbetats, skillnaderna har förstärkts. Sverige har blivit ett 2/3 samhälle där 1/3 skall vara utan arbete och kanske blir delen ännu större. Arbetslösa eller arbetssökande som benämningen är just nu kommer den här gången från alla klasser eller skikt i samhället och högt utbildade har blivit billig arbetskraft.

Ännu en gång är ekonomin liberal och återigen finns "många arbetande händer" åt makthavare. Ännu en gång beskylls arbetssökande oskyldigt för att inte vilja arbeta och att de själva är skuld till olyckan. En olycka som dessutom gjorts världsomfattande.

Skillnaden mellan arbetslöshet i Sverige idag mot tidigare arbetslöshet är att det inte finns någon framväxande industri som kommer att suga upp arbetssökande människor och ingen offentlig sektor som gör det. Många av makthavares objekt är ur den synvinkeln överflödiga. Däremot kan arbetssökande som arbetskraftsreservarmé hålla ner löneökningar och inflation åt makthavare då ekonomisk konkurrens (krig) är det rådande förhållandet.

Genom propositionen aktivitetsgarantin, Agan, som träder i kraft den 1 augusti i år, skall arbetslinjen gälla och arbetssökande skall bli långtidsinskrivna. De skall tvingas att söka sig till "tvångsarbetshus" igen. Genom arbetsförmelingens samverkan skall långtidsinskrivna som exempel tvingas till vad som kallas för ideella och ekonomiska föreningar som står under kommuners kontroll. Så garanteras förtryckare fortsatta "lyckliga" ekonomiska omständigheter på förtrycktas bekostnad. Det "lösa folket" sätts återigen i tvångsarbete.

Måste det vara så, kan inte en annan lösning finnas?

Vad sägs om att makthavare, ur etisk och moralisk synvinkel, fick ta ansvar för sitt handlande. Att de lär social kompetens och en annan människosyn. Hur mycket trevligare skulle samhället inte vara om makthavare verkade utifrån att jämlikhet, valfrihet, samarbete och samverkan skall råda i alla kommunikationer. Men även utifrån att människan är medveten, reflekterande, aktiv och handlande. Empati, solidaritet, förmåga till social glädje och god vilja till ekonomisk jämlikhet är inte heller dåliga egenskaper i sammanhanget.

Tänk om makthavare skulle respektera arbetssökande som subjekt och förstå att objekt väljer människan själv att vara. Det är hennes fria val.
Vi har lagar mot att människan utnyttjas och kränks, borde inte arbetssökande också skyddas av lagen?

Carmencita Nilsson, Umeå

Fotnot

Källor:

K. Sjöström, "Socialpolitiken i det kapitalistiska samhället. Inledning till en marxistisk analys" (Stockholm. Arbetarkultur, 1974) s 24 K. Sjöström, "Socialpolitiken -i ett historiskt perspektiv" (Stockholm. AB Fälths Tryckeri, 1984) s 44

T. Petersson, assess. i Svea Hovrätt "Översikt över Allmänna barnhusets historia" (Stockholm: Centraltryckeriet, 1927) ref ss 11-14 G. Utterström, "Fattig och föräldralös i Stockholm på 1600- och 1700-talen" (Umeå. Nyheternas Tryckeri AB, 1978) ref ss 113-115 samt 183, 185-186. De sista sidorna hänvisar till "Herrans tukt och förmaning".

K. G. Rosberg, "Frimurare barnhuset i Stockholm 200 år" (Stockholm. Stiftelsen Frimurare barnhuset, 1953) T. Petersson, aa. s 63 T. Petersson, aa. ref ss 62-63 och s 64 not 1, stycke 3 A. Montgomery, "Svensk socialpolitik under 1800-talet" (Stockholm. Nordisk Rotogravyr, 1934) s 31

R. Ambjörnsson, "Familjeporträtt. Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien" (Eric Jannersten Tryckeri AB, 1979) ref ss 54-55 B. Sandin, "Hemmet, gatan, fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600-1850" (Lund. Tryck Studentlitteratur, 1986) s 260 B. Sandin, aa 1986 ref ss 207 och 211 T. Petersson, aa ss 64, 127 och 182 T. Petersson, aa ref ss 126-127 och s 90