w w w . R a j a n i e m i . c o m

2001-03-28

Sorgens dag i Linköping och Kumla

Som långtidsarbetslös, bortsett från vikarieanställningar av och till, så känner man med den drabbande personalen inom Ericsson i Linköping och Kumla idag. Åter igen upprepade sig det som hände i Norrköping igen, men nu är det två andra orter som står i rampljuset och fler varsel inom Ericsson är att vänta. I april kommer ytterligare förslag på nedskärningar inom forskning- och utveckling, tjänstemannasidan och konsulter som hyrs in från bemanningsföretagen och då kommer fler orter att drabbas där Ericsson finns etablerad då bland annat Gävle.

Tyvärr är här det här nog bara en början på den lågkonjunktur som idag åter igen visat upp sin sämsta sida i brist på långsiktigt tänkande i tider av högkonjunktur. Redan under julen år 2000 kom lågkonjunktursvarningarna från USA och att handbromsen skulle dras i exportföretag som är etablerad i USA-marknaden, men som vanlig "Svensson" att sitta på denna information och gå ut med varningar betyder inget utan viftas ständigt bort. Så krasst så skulle jag ju kunna säga; Var vad det jag sa! Tyvärr, så hjälper det ju ingen utan i dagens samhälle förlitar vi oss allt för mycket på vad experterna säger och då tar man varningarna på allvar. Då skall man veta att dessa experter också sitter på samma information som jag gått ut med och försökt varna för. Men som expert kan man ju alltid skriva ner de optimistiska prognoserna i efterhand.

Några företag inom IT-världen har redan haft sina uppsägningar och varsel på grund av luftbubblan som sprack rejält för att pysa ur. Nu har turen kommit till mobil-, tele- och kommunikationsmarknaden, därefter kommer stålindustrin. Det är dom följderna som vi börjar att se nu. Stålindustrin kommer nog troligtvis också i en snar framtid med sina varsel eftersom många av dom har gått med 100-tals miljoner i förlust sista kvartalet år 2000 och första kvartalet 2001. För att nu klara av en kommande mötande lågkonjunktur hur cyniskt det än låter, så kommer varslen att öka. För att klara verksamheterna inom koncernerna samt för att tillfredställa och blidka den så kallade aktiemarknaden, som tyvärr vi nu alla är en del av oavsett vår vilja eller inte, för att höja aktievärdet för att aktiespararna ska få så hög avkastning som möjligt. Det är vi alla del av till följd av att vi sätter ut människor (våra medmänniskor) i arbetslöshet, för att säkra våra pensioner. Även LO som idag är kritisk har mycket aktier i Ericsson, vilket inte är att förglömma med strävan att få så hög avkastning som möjligt på sina aktieposter. Samtidigt som man går ut med kritik och lamt försvarar de medlemmar som nu ska ut i arbetslöshet. Därför är det nu viktigt att lyfta upp arbetslösheten på dagordningen igen innan alla varsel kommer på bordet och det är dags för facket att prioritera medlemmarnas intressen före avkastningen på sitt aktieinnehav. Girigheten på mer pengar gör att man biter sig själv i svansen i slutändan. En obekväm sanning för allt för många.

Framtiden ser väldigt dyster ut just nu för de långtidsarbetslösa idag, på grund av den lågkonjunktur vi är på väg in i. Detta innebär att nya arbetslösa kommer in som arbetssökande, vilket i sin tur leder till att nuvarande långtidsarbetslösa kommer att trängas tillbaka ytterligare till trots att man pratar om arbetskraftsbrist inom vissa yrken. Problemen som arbetslösa har att kämpa emot är inte enkla om man ser till helheten utan med Ericssons varsel idag (fler kommer att följa efter då bland annat i stålindustrin) så ser det faktiskt ganska dystert ut. Dessutom är villkoren om huruvida man blir utförsäkrad eller inte om man deltar i aktivitetsgarantin idag alldeles för luddiga. Kommer dessutom a-kassan att skiljas från facket så minskar insynen från de fackliga organisationerna att bevaka de arbetslösas intressen. Det är också en negativ sak som kan komma att påverka de arbetslösa då de blir helt utlämnad åt sig själva, kommunen, arbetsförmedling och statliga a-kassan (alfa). Därför måste nu arbetslöshetsombudsmän som tillvaratar de arbetslösas intressen komma till innan det är försent. Det torde inte vara svårt att skapa opinionsbildning för ett sådant förslag! Till sist måste vi få fler yrkesutbildningar till stånd för människor som inte är teoretiskt lagda utan är mer praktiskt lagda för att öka chanserna för alla att ta del av en gynnsam kompetensutveckling och omställning!

Therese Rajaniemi