Strejkrätten
är en demokratisk fri- och rättighet som är helt nödvändig
för att de anställda skall kunna uppnå rimliga löner och
anställningsvillkor. De försök att begränsa strejkrätten
som inleddes med den Nicklassonska utredningen under den socialdemokratiska
regeringen och som fortsätter i genom den borgerliga regeringen, är
ingen nyhet. Staten har alltid försökt lägga bojor på denna
rättighet eftersom den är det viktigaste medlet de anställda
har att ta till för att uppnå fackliga mål.
(*Detta är en orsak varför till VI i Rättvisa-Solidaritet-Jämlikhet
kämpar för att behålla konflikträtten, som NU andra gör
allt för att avskaffa på olika vis. Under skenet av annat!!!!!)
2.1. Den Nicklassonska utredningen
I februari 1991
presenterade ensamutredaren och förre förbundsordföranden Lars
Erik Nicklasson utredningen Spelreglerna på arbetsmarknaden (SOU 1991:13).
Utredningen innehåller flera viktiga inskränkningar i fackföreningarnas
förhandlings- och konflikträtt. ALLA Nicklassons förslag återfinns
mer eller mindre tydligt i direktiven (Dir 1990:26) Den var ett rent beställningsarbete
från den Socialdemokratiska regeringen.
Utredningen har remissbehandlats. De fackliga organisationerna var över
lag kritiska. SAF var mer positiv.
Utredningen innebär att den Socialdemokratiska regeringen har erbjudit
den borgerliga regeringen ett dukat bord när det gäller att beröva
de anställda viktiga fackliga rättigheter. Förslagen bereds för
närvarande i regeringskansliet och man kan förvänta sig att de
kommer i lagform.
2.2. Obegränsade strejkskadestånd
1928 införde den dåvarande borgerliga regeringen en regel om att arbetare som deltog i olovliga stridsåtgärder kunde ådömas ett skadestånd om högst 200 kr. Åtgärden ledde till den största politiska strejken dittills i Sveriges historia. När medbestämmandelagen (MBL) infördes 1977 togs 200:- spärren bort genom en lottseger för de borgerliga partierna i den dåvarande jämviktsriksdagen. Socialdemokraterna avgav ett vallöfte att regeln skulle återinföras. Så skedde också.
Våren 1990
blev det en regeringskris på grund av den Socialdemokratiska regeringens
krispaket med strejkstopp, lönestopp m.m. (*Kjell Olof Feldt) I paketet
ingick också ett förslag om att höja strejkskadeståndet
till 5 000 kr. På grund av häftiga protester, bl.a. politiska strejker,
lades det på is. Det återkom delvis i Nicklassons utredning.
Nicklasson föreslog att reglerna om skadestånd vid olovliga strejker
skulle skärpas. Förslaget har antagits och gäller från
och med den 1 juli 1992. (* ytterligare en vinst för SAF och för de
som går deras ärenden.)
De nya reglerna
innebär att 200-kronorsregeln i 60§ sista stycket MBL togs bort. Enligt
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund ska bedömningen i stället
kunna variera beroende på karaktären av fredspliktsbrottet. Det innebär
att skadestånden för en olovlig konflikt, som varken innehåller
försvårande eller förmildrande omständigheter skall ligga
på nivån 2.000 kr i 1992 års penningvärde. Storleken
av skadeståndet ska bestämmas efter skälighetsbedömning
i varje enskilt fall. Avgörandet blir sådana omständigheter
som lag och avtalsbrottets grovhet, skadans omfattning, den skadevållandes
större eller mindre skuld, den skadelidandens medvållande och den
skadegörande handlingens beskaffenhet i övrigt (proposition 91/92:155
sid 6 och 7).
Nivån kommer dessutom att justeras med hänsyn till penningvärdesförsämringen.
(*Säga vad man vill om SAF, men de har räknat ut allt.)
Om arbetsdomstolens praxis för relationsbedömning följs enligt
tidigare domar (maximalt 600 kr) blir det högsta beloppet i 1992 års
penningvärde 6 000 kr.
Departementschefen vill inte ha några bestämda skadeståndsbelopp
i själva lagtexten. På så vis överlämnar han åt
domstolen att skärpa skadestånden. Detta sker trots att lagrådet
påpekat att det blir en betydande rättsosäkerhet om man inte
slår fast storleksordningen i själva lagtexten. "Det kan inte uteslutas
att nivån på utdömda skadestånd i rättstillämpningen
kommer att avvika från vad som uttalats i motivet till lagförslaget"
(propositionen sid 12.)
Förslaget innebär att arbetsdomstolen kan utdöma helt obegränsade
strejkskadestånd vid otillåtna stridsåtgärder om detta
bedöms rättspolitiskt lämpligt.
2.3 Motiven till förslaget
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund anger i propositionen flera olika skäl till varför skadeståndet skall höjas.
2.4 Fakta visar att det är antalet "lockouterna" som ökat
Löneförhandlingsutredningen presenterar ett siffermaterial som belyser antalet konflikter (lockout, strejk och vild strejk) under 1980-talet. Granskar man hela materialet från statens förlikningsmannaexpedition (perioden 1969-89) visar det sig att det är arbetsgivarnas lockouter som är det stora problemet. De vilda strejkerna har minskat i betydelse.
2.5 Höjda strejkskadestånd har negativa effekter
Höjda skadestånd undanröjer inte orsakerna till de vilda strejkerna. Som löneförhandlingsutredningen konstaterar finns det inget som tyder på att höjda strejkskadestånd minskar antalet strejker. Det var fler strejker år 1977-84 när strejkskadestånden var obegränsade än efter 1985 när 200-kronorsregeln åter var huvudregel. SAF vill att det skall "svida i skinnet" på den som strejkat. Säkerligen kommer en del arbetsgivare som gärna vill "TUKTA FACKET" att uppträda mer arrogant när strejkskadeståndet är högt. Nuvarande ordning på arbetsmarknaden bygger på att avtal skall hållas. Många arbetsgivare gör inte det och respekterar inte heller förhandlingsordningen. De förhalar och fördröjer förhandlingar, de uttalar sig nedsättande om facket och enskilda medlemmar. Det är ofta i sådana företag och situationer som vilda strejker uppstår. En vild strejk fungerar ofta som en nödventil. Efter strejken normaliseras förhållanden och tvisten löses. Att förhållandet ska bli normalt önskar också de flesta chefer. Det är en viktig anledning till att så få vilda strejker hamnar i arbetsdomstolen. Arbetsgivaren vill inte riva upp de sår som börjat läkas genom att i domstolen föra fram anklagelser och krav på skadestånd mot de anställda.
2.6 Men det kommer en tid efter den vilda strejken också
Reglerna om obegränsade
strejkskadestånd innebär enligt propositionen att domstolen ska ta
större hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. (sid
78). Hur SAF uppfattat detta är klart. SAS har stämt de flygvärdinnor
som i juli 1992 strejkade för att arbetsgivaren vägrade lyssna på
deras skäl i förhandlingarna om sammanslagning mellan SAS och Linjeflyg.
Arbetsgivarföreningen har där genom SAS genomtrumfat att man i domstolen
yrkar 7.000 kr av varje strejkande. Tar man dessutom hänsyn till att det
rör sig om ett par hundra strejkande kommer man upp i sammanlagda skadeståndsnivåer,
som aldrig tidigare utdömts i AD. I en sådan situation kan man förvänta
sig att de anställda gör allt för att hålla nere skadestånden.
(hålla sig på mattan). Tvisten förbittras i domstolsförhandlingarna
och dessa blir svåra och långa. Skadestånden skall sedan även
drivas in av arbetsgivaren, vilket ytterligare förlänger det förbittrade
klimatet på arbetsplatsen.
Den som kräver skadestånd av någon annan i domstol ska kunna
bevisa att den han stämmer skadat honom. I strejkmål har arbetsdomstolen
i praktiken vänt på bevisbördan. En arbetare som varit på
arbetsplatsen måste i princip kunna visa att han inte har deltagit i strejken,
för att undgå skadeståndsansvar. Domstolen betraktar strejken
som en kollektiv åtgärd.
När det nu kommer att röra sig om mycket mer kännbara belopp,
är det juridiska ombudets skyldighet att på ett mer noggrant sätt
verkligen redovisa och försöka bevisa de påståenden, som
arbetaren lägger fram för honom. Man kan nog förvänta sig
att domstolsförhandlingarna kommer att dra ut på tiden mer än
för närvarande. Arbetsgivaren tappar produktionstimmar och de anställda
som är där för att försvara sin sak förlorar sin lön.
2.7 Högre skadestånd för arbetsgivarens brott
Som framgått
är det lockouterna som är det stora ekonomiska samhällsproblemet
i Sverige när det gäller stridsåtgärder. I andra länder,
exempelvis Tyskland, finns omfattande restriktioner i arbetsgivarens rätt
att vidta lockout. Nicklasson hade inte i uppdrag att se på hur man skulle
komma åt det problem som lockouterna innebär. Däremot skulle
han se över samtliga skadestånd, inte bara strejkskadestånden.
De skadestånd som kunde vara aktuella att höja när det gäller
arbetsgivaren är för de brott mot MBL och ingångna avtal. Nicklasson
kom emellertid inte med något förslag här.
I utredningen skriver Nicklasson att han inte haft möjlighet att dra sådana
slutsatser att förslag om förändring av sanktion mot företagets
brott kan motiveras. Detta beror enligt Nicklasson på att det saknas tillräckligt
underlag som visar ett samband mellan en låg skadeståndsnivå
och bristande respekt för arbetsrättsliga regler.
SAF har fått gehör för sina krav på höjt strejkskadestånd.
De fackliga organisationernas uppfattning att det behövs högre skadestånd
för att få arbetsgivare att följa lag och avtal, tycker regeringen
tydligen inte är lika viktigt.
(*R-S-J vill därför stödja de fackliga organisationerna och samarbeta
för att inte verka för splittring. Detta kommer bara att gynna SAF
och en borgerlig makt om de kommer i regeringsställning.)
2.17 Maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel: igen!
Det föreslagna
medlingssystemet kommer att förlänga avtalsförhandlingarna. Ett
i tiden utsträckt medlingsförfarande gynnar i praktiken arbetsgivaren
som lugnt kan avvakta medlarens agerande utan att behöva ta några
egentliga initiativ.
Även förslaget om riksmedlare innebär ett trendbrott. I många
andra länder, ex Norge, har staten en styrande funktion i arbetsmarknadsparternas
förhandlingar. Det medför att staten ofta upphöjer den statliga
medlarens slutförslag till tvingande avtal genom lag. I princip medför
detta att man lyfter av arbetsmarknadens parter ansvaret för förhandlingarna.
Sammanfattningsvis kan man säga att förslaget om en riksmedlare och
de nya tvångsmöjligheter som denne utrustas med, innebär att
arbetsmarknadsparternas ansvar för lönebildningen minskar. Deras roll
övertas av staten.
2.8
Samhällsfarliga konflikter
2.9 Ordningen på den privata sidan
2.10 Ordningen på den statliga sidan
2.11 Ordningen på den kommunala sidan
2.12 Nicklassons förslag
2.13 Vad får förslaget för effekter?
2.14 Tvångsmedling
2.15 Nicklassons förslag
2.16 Motivering till förslaget
2.18 Stridsåtgärd mot företag utan arbetstagare
Dessa kan Du beställa
via E-mail hos R-S-J. Det är mycket tung text och kan upplevas tråkig
eftersom det är mycket textmassa. Men du som vill och är van att läsa
utredningar Beställ den gärna!
Website:
www.rajaniemi.com © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi |