2000-11-24

 

Reformpaket planeras i höst mot utbrändhet

Människorna är samhällets viktigaste resurs. Utvecklingen - att alltfler slås ut pga sjukdom, skador och stress - är nu så allvarligt att regeringen beslutat att vi fyra statsråd gemensamt ska analysera problemen och på bred front inleda ett arbete som i grunden ska komma åt orsakerna.

Vårt mål är att skapa förutsättningar för att alla ska orka med att arbeta efter sin förmåga ett helt arbetsliv. För att uppnå målet behöver vi ett helhetsperspektiv där människan sätts i centrum.

Det är den enskilde som har ont och värk som drabbas hårdast. Det är den enskilde som ofta får vandra den långa vägen tillbaka till arbetsgemenskapen, eller utsätter sig för risker att bli förtidspensionerad. Därför är det viktigt med en arbetsmarknad där reglerna är utformade för att ge arbetstagaren trygghet och utveckling.

Den socialdemokratiska grundsynen är att människan mår bäst av trygghet - det skapar inte bara mer välmående människor utan också mer initiativrika, självständiga och starka arbetstagare. Att arbetstagaren får möjlighet att utvecklas genom inflytande och kompetensutveckling gör att människor vågar mer och därigenom också kan skapa mer. Vi vill att arbetslivet är så organiserat att varje människa både kan känna trygghet och utvecklas.

Hälsan är den enskilde individens viktigaste resurs. Motsatsen, ohälsa, leder till sämre livskvalitet, utslagning från arbetslivet, ekonomiskt beroende och minskad kontroll över den egna livssituationen.

Den demografiska utvecklingen under de kommande årtiondena leder till att antalet människor i förvärvsaktiv ålder minskar. Det faktum att allt fler, både kvinnor och män, redan från 55 års ålder står utanför arbetsmarknaden bidrar till utvecklingen mot att allt färre skall försörja allt fler. Detta är ett hot mot den framtida ekonomiska utvecklingen och mot välfärden. Och det är de enskilda människorna som i slutändan drabbas hårdast.

Det går bra för svensk ekonomi. För varje dag får allt fler ett arbete att gå till. Fler och fler känner dock att de har små möjligheter att påverka sitt arbete och att ha kontroll över sin tid samtidigt som sjukskrivningarna ökar. Frågan om vad för slags liv vi lever och i vilket samhälle vi vill leva ställs på sin spets. Det är den diskussionen som vi nu påbörjar.

För närvarande pågår två utredningar med direkt koppling till ohälsa. Dessutom pågår arbete med att analysera arbetsbetingad ohälsa som har samband med stress och andra organisatoriska och sociala faktorer. En dramatisk ökning har skett av de långa sjukskrivningarna, där sannolikt stress, befintlig arbetsorganisation och dåligt ledarskap är starkt bidragande orsaker. Rapporten skall vara klar till senhösten. Det finns komplexa samband kring sjukfrånvaro vilket gör att vi vill ha fördjupade analyser av utvecklingen av sjukfrånvaron.

Sjukförsäkringsutredningen och rehabiliteringsutredningen kommer att utgöra viktiga underlag för regeringens fortsatta arbete. Samtidigt drabbas allt fler människor av mänskligt lidande och ekonomiska förluster. Det är därför som vi inleder ett långsiktigt arbete för hälsa i arbetslivet, samtidigt som vi arbetar med att ta fram förslag som ska presenteras i budgetpropositionen.

Den nödvändiga fokuseringen på att minska utgifterna under 1990-talskrisen har inneburit att det inte funnits utrymme att göra sådana investeringar som också kunde ge betydande besparingar. Det handlar om aktiva insatser i stället för passiva utbetalningar. Våra system måste vara bättre på att ta till sig det synsättet. Det handlar inte om att tjäna pengar utan om att bespara den enskilde mänskligt lidande och ändå hushålla med våra gemensamma resurser. Det som krävs är en klar uppfattning om resultaten man kan få och hur man mäter dem. Som ett exempel kan vi nämna rehabiliteringen. Om det är så att varje satsad krona på rehabilitering ger flera kronor tillbaka så måste det vara rimligt att det både finns tillgång till en väl fungerande rehabilitering och en förmåga att administrera den.

Satsningarna måste också fördelas på ett sånt sätt att de ger den bästa avkastningen. Men låt oss samtidigt deklarera klart att vi ska ha kontroll över offentliga utgifter och att vi menar att investeringsperspektivet är förenligt med utgiftstaket.

Identifiera en verksamhets verkliga kostnader. För att vi ska få till stånd ett effektivt helhetstänkande som ser till hela människan är frågan om vilka drivkrafter som finns inbyggda i de olika systemen en avgörande faktor. Helhetstänkande kräver att alla system och verksamhetsområden samspelar på ett sådant sätt att risker för att övervältra kostnader direkt eller indirekt minimeras.

Människor ska orka med ett helt arbetsliv. Det ska vara den centrala utgångspunkten och inte ett verksamhetsområde. Som ett exempel kan man konstatera att i de fall köer till hälso- och sjukvården leder till längre sjukskrivningar har vi en övervältring av kostnader mellan olika huvudmän.

Ett annat exempel är arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen måste vara utformad och tillämpad så att människor känner tillit till försäkringen. När förtroendet inte finns att få hjälp från arbetsskadeförsäkringen så kan det resultera i att misstänkta arbetsskador inte anmäls. Detta får till följd att kostnaden för skadan vältras över på sjukförsäkringen eller förtidspensionen. Om den verkliga arbetsmiljön inte synliggörs och en rättvisande bild av hur dagens arbetsmiljöer påverkar människors hälsa inte kommer fram kan fler bli drabbade. Många som annars skulle stanna kvar på eller återvända till arbete tvingas då bort från arbetsmarknaden. Var och en ska kunna delta i arbetslivet efter förmåga.

Vi tror att människor i arbetslivet kan utvecklas, vill växa och ta ansvar. Vi vet att många arbeten ger kunskaper och färdigheter samt utveckling. Vi vet också att det finns sådana arbeten som stänger in och hämmar, berövar människan ansvar, självkänsla och utvecklingsmöjligheter. Alltför många människor har sådana arbeten idag. De som känner att de både har fel jobb och är på fel arbetsplats har högre sannolikhet att drabbas av ohälsa. I arbetslivet finns det stora klyftor mellan grupper och individer. Det är både en klass- och könsfråga.

Vi är övertygade om att det är på de enskilda arbetsplatserna, som de viktigaste åtgärderna för att komma till rätta med den arbetsrelaterade ohälsan både kan analyseras och vidtas.

Därför är det glädjande att fackföreningsrörelsen uppmärksammar denna viktiga fråga.

Behövs nya ekonomiska styrmedel? Kan krav på personalekonomiska redovisningar vara effektivt för att få företag och förvaltningar att bli medvetna? Behövs lagarna stärkas? Eller är det tillsynsmyndigheterna - tillsynsmetoderna som skall stärkas? Vad skall hända med företagshälsovården? Behövs ett ökat stöd till de regionala skyddsombuden? Detta är några av de frågor som behöver diskuteras.

Kompetensutveckling i arbetslivet är en av de viktigaste förutsättningarna för att människor ska kunna orka med ett helt arbetsliv. Alla måste få rimlig möjlighet att fylla på sina kunskaper. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som har presenterat hur detta skall gå till. Förslaget är att varje löntagare ska ha möjlighet att med en statlig skattesubvention spara på ett eget kompetenskonto som man själv bestämmer över.

Samhället, arbetsplatserna, arbetsmarknadens parter, försäkringskassorna, hälso- och sjukvården, regering och riksdag, alla måste verka i samma riktning och samarbeta mera för att få ett helhetsperspektiv. Oftast måste man fokusera på det underliggande problemet, annars angrips bara symptomen. Vi har redan inlett träffar med arbetsmarknadens parter. En viktig del i partnerskapet är också forskningsvärlden och våra myndigheter. Inte minst när det gäller att ta fram och sprida kunskaper. Partnerskap för hälsa kan också bli mycket viktigt för samverkan mellan olika aktörer på lokal och regional nivå.

Vi vill ha ett samhälle där människor orkar med ett helt arbetsliv. Då blir socialdemokratins mål om full sysselsättning strategiskt viktigt. Genom att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten och uppnå sysselsättningsmålet där 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder ska ha arbete år 2004 skapar vi förutsättningar att utveckla det goda arbetet. Människor ska dock oavsett arbetsmarknadsläge kunna ställa krav. Trygga människor vågar satsa. Trygga människor har särskilda förutsättningar att själva välja och skapa sina egna livsprojekt. Detta skapar förutsättningar för att alla ska orka med. Vi avvisar ytterligheter som moderaternas förslag om ytterligare en karensdag och sänkt ersättningsnivå.

Vi kommer att angripa och förändra föråldrade beteenden och gamla strukturer. Den nya tiden - med förändrade strukturer gällande internationalisering, ökat tempo, den nya ekonomin, tjänstesektorn samt anställningsformer och arbetstider - kräver nya idéer.

Vi kommer att kämpa för att alla som har arbetsförmåga och viljan också ska ses som en resurs som tas till vara. För att minska utslagningen ska vi driva en offensiv och rättvis politik, som med bibehållen standardtrygghet för individerna och med respekt för deras integritet ökar möjligheten att orka med ett helt arbetsliv.

Ingela Thalén
Bosse Ringholm
Mona Sahlin
Lars Engqvist