När frågan om arbetslöshetens orsaker togs upp, och om svårigheten att uppfylla Göran Perssons löfte om halvering av denna till år 2000, uppmanades frågeställarna att tiga. Trots åthutningen ville frågeställarna veta om inte regelverket i EU var bidragande orsak. Problemet är att arbetslösheten permanentas på hög nivå efter undertecknandet av stabilitetspakten i Dublin 1996. Maastrichtfördraget som 53% av väljarna sade Ja till i folkomröstningen 1994 påtvingade oss konvergenskraven för att nå inträde i EMU. Ett av konvergenskraven är att befria Riksbanken från demokratisk kontroll och påverkan. Detta beslutades av Sveriges Riksdag den 25 november 1998. I direktionen för Sveriges Riksbank sitter nu fem enskilda personer utsedda att sköta valuta och räntefrågor utan att avkrävas något demokratiskt ansvar.
Riksbankens uppgift är bl a att behålla en låg inflation
genom att i realiteten reglera den med högre arbetslöshet. Kortfattat
innebär detta att om arbetslösheten sjunker höjs styrräntan
och arbetslösheten ökar. Detta kallas jämviktsarbetslöshet.
När därför regeringen utlovar halvering av den öppna arbetslösheten
har regeringen egentligen inte den reella möjligheten. Industrins tillväxt
kan höjas genom styrräntesänkning som ger stimulans för
investeringar. Inte heller till detta tar vår Riksbank några initiativ.
Räntesänkning kan höja inflationen vilket vår Riksbank
säger nej till för att vi skall klara inträdet i EMU. Detta
blir ett arbetslöshetens Moment 22.
Det är dessa tvångsregler som EU-medlemskapet gett oss. Och när medlemmar i partiet vill diskutera detta så uppmanas de att tiga. Det är väl därför som kritiska kandidater sorteras bort från EU-valsedeln. Efter semestern i sommar får kanske Lena och Göran fortsätta att diskutera valnederlag.
Arne Nyström och Staffan Örneland
EU-kritiker (s)