2 dikter

som är inskickade av Lena Hägg och det tackar vi dig för!
Dikterna är avsedda till en uppmaning till oss själva som
på något sätt har det svårt eller engagerar sig för rättvisan i samhället.

---

Att våga - ta risken!

Att skratta är att ta risken att framstå som en dumbom men "dumbommar" har roligast.

Att gråta är att risken att bli kallad sentimental men tårar kan vara till stor hjälp.

Att söka kontakt med en annan människa är att ta risken att bli engagerad.

Att visa sina känslor är att ta risken att visa sitt verkliga jag - vad annat har jag att visa?

Att lägga fram sina idéer och drömmar framför en massa människor är att ta risken att bli kallad naiv.

Att älska är att ta risken att inte älskas tillbaka - men jag älskar inte för att bli älskad tillbaka.

Att hoppas är att riskera förtvivlan.

Att försöka är att riskera misslyckande.

Att leva är att ta risken att dö

Våga ta risker därför att den största risken är att inte riskera någonting alls!
Bara den människa som riskerar är inte fastkedjad i sin känsla av trygghet utan  är verkligt fri.

Leo Buscgalia/Leva Älska Lära

"Den tama fågeln längtar - den vilda flyger"
 

Jag...........

Förändringen börjar i mig själv.........
Jag är jag, i hela världen finns det ingen annan som är exakt lik mig.
Jag äger allt hos mig själv, min kropp, mina tankar, mina känslor, mina fantasier,
drömmar och förhoppningar och min fruktan.
Jag äger alla mina triumfer, framgångar, alla mina misstag och misslyckanden.
Jag är mig själv och därför kan jag handskas med mig själv.
Jag är jag och JAG duger.

Författare: Virginia Satir.

	Website: www.rajaniemi.com    © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi