Klarspråk

På grund av missförstånd och vantolkningar, medvetet eller av slarv utan att kontrollera fakta, samt efterföljande rykten lägger jag här ut det manus som jag talade in på Klarspråks bandspelare.

Detta är hela manuset men rader och meningar med blå färg redigerades bort ur insändaren före sändningen för att korta ner tiden.
*************************
1999-09-29

Tvång, ordet som är negativt laddat i mångas öron och tolkas också så av många. Men ordet kan också innebära möjligheter om man bara ser det från den positiva sidan.

Javisst, tvång så länge det sker med rim och reson blandat med sunt förnuft och efter individernas läggning och kompetens, samt att man inte missbrukar tvånget så att det inkräktar på den personliga integriteten så kan tvånget ibland vara en push i rätt riktning.

För de som är långtidsarbetslösa och lyfter socialbidrag, som är ljusår från arbetsmarknaden och inte ser några möjligheter och vägar att finna till den, så är förslaget från Ulf Westerberg kanske en räddning från ett evigt beroende. Det finns också möjligheter med detta negativa tvång att kunna få en chans till att bygga upp självrespekten, självdiciplinen och känslan av att man faktiskt kan klara av ett arbete eller en utbildning.

Efter några års bortavaro från arbetsmarknaden så finns det faktiskt många som tvivlar på om dom ska klara av ett arbete eller en utbildning! Istället för att passivt lyfta bidrag, utan att få känna att man är till någon nytta, utan några vägar tillbaks till arbetsmarknaden, ser jag här möjligheterna för den som tappat tron på att någonsin att få ett arbete igen och hamnat utanför systemet;  att detta förslag kanske kan bli en väg tillbaka igen.

Men detta får naturligtvis inte utnyttjas eller missbrukas på den arbetslöses bekostnad såsom ALU många gånger gjorde. Utan se nu till att vi för framtiden ser till att täcka och råda bot på de flaskhalsar, som finns på arbetsmarknaden idag, och att vi nu planerar och täcker behovet för framtidens arbetsmarknad.

Om de arbetslösa nu ändå ska tvingas till åtgärder eller utbildning, bör man ha detta i åtanke och då kanske det också leder till det riktiga arbetet som vi så gärna vill ha.

Att passivt lyfta bidrag månad in och månad ut, utan att känna att man behövs är inte till gagn för någon. Många bidragstagare känner också att de vill göra någon nytta än att ständigt känna skammen och att de är en belastning för skattebetalarna, till trots att de betalat in skatt för detta.

När man väl blivit socialbidragstagare försvinner för många också den lilla självkänsla man hade kvar innan man föll ut ur systemet och därför behöver också många en push i rätt riktning för att hitta tillbaks igen.

Tittar man på helheten för den långtidsarbetslöse som blivit utförsäkrad, så kan det här vara positivt och fullt med möjligheter tillbaka igen. Men om man bara tittar till ordet tvång, ja, då ser man väl bara det negativa och mörka än att se möjligheterna också.

Därför stödjer jag som långtidsarbetslös Ulf Westerbergs förslag i stort för att jag tror att det kan för många långtidsarbetslösa vara just en push i rätt riktning. Men ska också tilläggas att Ulf klargjort att det är på frivillig basis. På så vis att den som gör något får högre bidrag men om man väljer att inte göra något, så får man lägre bidrag.

Förslaget är just nu hårt kritiserat, men det är också dags att se till möjligheterna och att vi arbetslösa ibland också behöver krav på oss för att hitta tillbaks igen pga den passivisering vi faktiskt genomgår. Det är synd att endast kritikerna till detta förslag  hörs i debatten, och det gör mig väldigt upprörd. Man får känslan av att alla arbetslösa jämt skulle vara NEJ-sägare och en del t o m klassar långtidsarbetslösa p g a  alla protester, som yrkesarbetslösa som bara vill ha bidrag och inte göra rätt för sig. Det ställer jag och många med mig  inte upp på.

Therese Rajaniemi
debattör, långtidsarbetslös.

************************

Fotnot: Att hålla med i stort betyder inte att hålla med i allt.

Se också vår sammanfattning av Ulf Westerbergs förslag

	Website: www.rajaniemi.com    © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi